”Vem vill stå och titta på kappsegling bredvid ett kärnkraftverk!?”

Jag blir varmt välkomnad av Karl-Henric Emanuelsson och hans fru Gunilla i deras hus i Valdemarsvik en kall fredagseftermiddag.

Karl-Henric, som ofta kallas för bara Emma, berättar om sin uppväxt i Valdemarsvik. Han föddes 1948 som son till en sömmerska och en musiker. Mammans sida kommer från skärgården, ursprungligen från Vänsö i St Anna skärgård, men 1928 flyttade hon till Kallsö i Gryts skärgård. 

Emmas liv har kretsat kring skärgård och båtar sedan barnsben. Vid sju års ålder gick flyttlasset till Norrköping. Det blev många resor mellan Norrköping och Valdemarsvik med rälsbuss, till mormor och morfar som bodde kvar ett antal år i Valdemarsvik. Han har spenderat mycket tid på Risö och kom så småningom att arbeta som kabelreparatör i St Annas och Gryts skärgård, där han har ett mycket stort nätverk av vänner och bekanta. Han och Gunilla flyttade till Valdemarsvik 1984 och här stannar de kvar. 

Det märks att båtar är en stor passion för paret och jag, som själv bara har en skamfilad roddbåt i plast, får försöka hänga med i svängarna när det pratas om allt från styrpulpetbåtar till motorbåtar, större snipor, en stor motorseglare och en Minor 700 som paret fortfarande använder flitigt, med utgångsläge i Ramsdal vid Groppviken.

Vi kommer in på hur livet med båt skulle påverkas om en eventuell kärnkraftsetablering skulle bli verklighet i Valdemarsvik. 

”Jag är inte emot kärnkraft i sig, men bygg ut redan befintliga verk istället för att förstöra skärgården!”, säger Emma med eftertryck.

Han har under många år varit aktiv i Waldemarsviks segelklubb som har aktiviteter på Arholmen. Ön ligger utanför Bankeböte mitt emot Målma där en kärnkraftspark kan bli aktuell. Arholmen är den stora samlingsplatsen för klubben, där arrangeras  seglarläger, kappsegling och ungdomssegling, samt badas bastu, grillas och umgås. Det är en fantastisk ö som WSK äger och sköter ansvarsfullt.

”Bättre ställe för en segelklubb finns inte!”, säger Emma. 

”Det är svårt att tro att folk kommer vilja lägga sina båtar bredvid en stor industri eller ett kärnkraftverk. Vem vill stå och titta på kappsegling bredvid ett kärnkraftverk!? Det hör inte hemma i skärgården. Det förstör hela den unika skärgårdsbilden”, säger han.

Många seglare kommer hit från utlandet, bland annat från England och Tyskland för att vi har något särskilt här. Antingen färdas de utmed hela ostkusten upp till oss, eller via Göta Kanal och kommer ut vid Mem i St Anna skärgård. Där har de världens finaste och djupaste skärgård framför sig. St Anna och Gryts skärgård är helt unik.  

”Hela vårt liv har kretsat kring skärgården”, fortsätter Emma. ”Vi har en unik och vacker skärgård som måste bevaras. Den får inte röras! Den borde vara K-märkt!”

Text och foto: Mika Liffner