Insändare skriven av kärnkraftsingenjören Johnny Gliving, som sitter i styrelsen för föreningen Nej till kärnkraft i Valdemarsvik. Länk även till intervju med Johnny Gliving i P4 Östergötland.

Norrköpings Tidningar 2026-03-24
Insändare ”Historisk möjlighet” att förstöra Valdemarsviken med kärnkraft

P4 Östergötland 2026-03-24
Förre kärnkraftsingenjören: ”Helt fel plats för kärnkraft”

Screenshot

INSÄNDAREN: En historisk dag, sade ministern Johan Britz (L), när ansökan om att få bygga kärnkraft i Valdemarsvik lämnades in till regeringen. Snarare en historisk möjlighet att förstöra Valdemarsviken, menar Johnny Gliving, med 20 års erfarenhet från kärnkraftsarbete.

”Är våra politiker beredda att få detta eftermäle, att ha varit delaktiga i att förstöra Valdemarsviken?” skriver han.

Debatten om kärnkraft i Valdemarsvik har på senare tid handlat om arbetstillfällen och vad som kan bli positivt för kommunen, men man har från Kärnfull Nexts sida undvikit den stora frågan för Valdemarsvik:

Hur påverkas miljön i och runt Valdemarsviken av sex reaktorer på vardera 300MW?

En kärnkraftsetablering ger stor negativ påverkan på vattenmiljön, särskilt genom det stora kylvattenflöde som krävs, 90 kubikmeter per sekund vilket motsvarar Motala ströms utflöde i Bråviken. Sen tillkommer den förhöjda vattentemperaturens påverkan, cirka 10°C högre vid kylvattenutloppet än omgivande havsvatten.

Den största direkta påverkan är förhindrad vattenomsättning i Valdemarsviken innanför Krogsmålaströmmen. Med placeringen på Målma skulle kylvattenintaget ge ett kraftigt minskat inflöde av saltvatten innanför Krogsmålaströmmen, den grunda platån i fjorden. Området innanför, det vill säga de åtta kilometer som ligger närmast Valdemarsviks centrum, skulle då främst tillföras sötvatten från bäckar och åar. Valdemarsviken innanför Krogsmålaströmmen skulle då få minskad salthalt. I denna del av viken rinner även det kommunala avloppsvattnet ut. Lägre syrehalt och salthalt innebär miljöpåverkan med igenväxning och utarmning av fisk och djurliv. Med saneringen av allra innersta delen av Valdemarsviken i ganska färskt minne vore det synd att förstöra åtta kilometer av inre viken. 

Att behöva borra en tunnel på minst nio meter i diameter, minst nio kilometer, mot öppet hav nordost om Björkskär för att minska miljöpåverkan från det uppvärmda vattnet stämmer absolut inte med vad Busch och Wykman sa på regeringens pressträff om att utse lämpliga områden för ny kärnkraft samt hålla kostnaderna nere. 

Kärnfull Next har vid ett möte med företrädare för kommunen visat att reaktorerna kan placeras längre upp på land för att minska synligheten av de 35 meter höga reaktorbyggnaderna och den mycket högre meterologimasten. Men kylvattenintagen och djuphamnen måste förstås ligga vid sjökanten, så grundproblemet kvarstår. Företaget har även nämnt kyltorn som alternativ till havsvattenkylning. Men den tekniska lösningen fungerar inte på Målma. Kyltorn kan inte använda saltvatten utan endast sötvatten som dessutom förångas upp i luften. Det behövs cirka nio kubikmeter per sekund. Var ska allt detta sötvatten tas ifrån? Att sedan nämna luftkylning som ett annat alternativ gör företaget än mindre trovärdigt.

När dessa tekniska och miljömässiga frågor är beaktade så är det inte aktuellt att diskutera nya arbetstillfällen i Valdemarsvik. Det finns bara en fjord i Östersjön, Valdemarsviken. Är våra politiker beredda att få detta eftermäle, att ha varit delaktiga i att förstöra Valdemarsviken? Nu är det dags att lägga korten på bordet, Kärnfull Next, politiker och de som kan tillföra kunskap, så att kommuninvånarna får ett så bra underlag som möjligt, för att skaffa sig en korrekt bild av vad en kärnkraftsetablering innebär i verkligheten, innan årets val. 

Nästa steg för kommunen och Länsstyrelsen borde vara att låta SMHI göra en flödessimulering av vad som faktiskt händer när så stort kylvattenuttag som 90 kubikmeter per sekund förändrar hela Valdemarsvikens vattenföring.

Mitt generella råd till politiker, lobbyister och projekteringsföretag är att, utöver vid de befintliga kärnkraftverken, satsa tid och resurser på områden i närheten av Karlshamns och Stenungsunds oljekraftverk, Nynäshamns oljehamn, Oxelösunds järnverk, Studsvik, Marviken samt i närheten av pappersbruken i Gävle, Sundsvall och Bromölla, där infrastruktur, elnät och hamnar redan finns.

Johnny Gliving, kärnkraftsingenjör