”Händer det en kärnkraftsolycka är livsmiljön förstörd för flera tusen år framåt”

”Man tror inte att det är sant att vi har den här diskussionen om kärnkraft – det är ju 2026!”

Det utbrister Susanna, som bor tillsammans med sin man Hannes och deras två barn på Stjärnebergs gård, strax söder om Tryserum.

På andra sidan Valdemarsviken ligger Målma, platsen för det tilltänkta kärnkraftverket. Fågelvägen handlar det om ett par kilometer från Stjärnebergs gård.

Susanna och Hannes stökar undan frukosten i köket. De två äldsta barnen leker och planerar dagens utflykt till en grannfamilj. Familjens yngsta barn sitter vid köksbordet och följer storögt med i morgonbestyren.

Susanna ser många nackdelar med kärnkraft.

”Jag ser kärnkraften som ett vapen vi människor har skapat mot oss själva. Det finns så många saker som talar mot den. Det enda på plussidan är ju att den producerar mycket el, men till vilket pris? Sen står vi här med avfallet och kan inte trolla bort det från planeten. I värsta fall händer det en olycka och då är livsmiljön förstörd för flera tusen år framåt”, säger hon.

”Fisken lär väl bli självlysande”

Hannes fyller på med fler argument.

”En annan risk är att kärnkraften bidrar till vapen och riskerar att anfallas vid terrorangrepp. När det började talas om den gröna omställningen och att vi behöver kärnkraften till den tänkte jag först att ja, så måste det vara. Men sen kom eftertanken och jag började sätta mig in och läsa på´”, säger han.

”Nu efter att jag tagit reda mer är min åsikt nej till kärnkraft, men måste det byggas så gör det på en befintlig plats som har förutsättningarna. I Oskarshamn finns ju öppet hav, här har vi en långsmal vik med en tröskel, fisken lär väl bli självlysande! Om vi i Sverige behöver mer el så kan vi ju sluta exportera så mycket som vi gör nu. Självförsörjningen handlar ju inte bara om mat”, understryker Hannes.

Barnfamiljer kommer att flytta

Susanna och Hannes säger att de känner flera barnfamiljer som inte vill bo kvar om ett kärnkraftverk blir av här.

”Vi ska ju lämna det här vidare till våra barn”, betonar Susanna.

”Vill kommunen få folk att flytta hit är det första de ska göra att lägga ner planerna på ett kärnkraftverk”, säger Hannes bestämt. De ser i så kort perspektiv, en privat aktör som får pengar för marken, sen står kommunen där och får hoppas på en eventuell inflyttning. Jag är rädd att vi tappar invånare istället!

40-årsdagen för Tjernobylolyckan var dagen innan mitt besök på gården och vi kommer in på det.

”Även om de fysiska skadorna på både människor, djur och natur var hemska så får vi inte glömma att den psykiska ohälsan som var enorm. Tänk dig att hela tiden tänka, kan jag dricka vattnet, kan vi äta maten vi odlat”, säger Hannes och fortsätter:

”270 tusen av samernas renar kasserades, 72 tusen renar första året efter katastrofen i Tjernobyl. 72 tusen! Kärnkraften är jättefarlig, det har vi sett många exempel på.”

”Blir det kärnkraft och gruva här har vi ingen annan möjlighet än att flytta härifrån. Vi är ju bönder och hjälper till att försörja Sverige, men det skiter man högaktningsfullt i.”

Susanna och hannes på stjärneberg

Susanna och Hannes oroar sig för att stora kraftledningsgator kommer att gå rakt genom gården om ett stort kärnkraftverk kommer att byggas på andra sidan Valdemarsviken.

En annan sak som oroar är uranbrytningen. På gårdens marker nära Hageby ska det provborras. De kan inte säga nej.

”Blir det kärnkraft och gruva här har vi ingen annan möjlighet än att flytta härifrån. Vi är ju bönder och hjälper till att försörja Sverige, men det skiter man högaktningsfullt i”, avslutar Hannes.

Små stövlar trampar otåligt i hallen och nu är det dags att gå ut, det finns så mycket att titta på! Barnen visar runt, kolla här växer en blomma! Här bor det fiskar i ån! Vi hälsar på några av gårdens kor innan det är dags för oss alla att säga hej och fortsätta mot nya uppdrag.

Text och foto: Mika Liffner