Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, som är en central aktör när det gäller utbildning och forskning inom svensk kärnkraft och kärnteknik, är en av remissinstanserna för regeringens promemoria om en uppluckring av miljöbalken till förmån för att tillåta byggandet av kärnkraftverk i tidigare skyddade kustområden. KTH är också platsen för Sveriges första kärnreaktor, R1 (se bild).
I sitt remissvar anger KTH flera skarpa invändningar mot förslaget att tillåta kärnteknisk verksamhet i områden som bland annat inkluderar den obrutna kuststräckan från Simpevarp till Arkösund, inklusive Gryts skärgård.
Kärnkraft bör begränsas till få platser
KTH beskriver de stora konsekvenser på miljön som ett kärnkraftverk har, inte minst de enorma mängder kylvatten som släpps ut i havet, cirka 10 grader varmare än omgivande vatten och menar att det inte är motiverat att ta nya kustområden i anspråk. Ny kärnkraft bör läggas i anslutning till befintliga anläggningar.
”Efter att ha passerat genom reaktorns kondensor är det uppvärmda kylvattnet runt tio grader varmare, och detta uppvärmda vatten leds tillbaka till havet i samma volym som inflödet. Historiskt har detta haft stora konsekvenser för den lokala kustmiljön på de orter där kärnkraftverk anlagts i Sverige och runt om i världen. Det uppvärmda kylvattnet får stor påverkan på havet/skärgården som ekosystem, och byggnationen av kraftverket och den infrastruktur som behövs – kanalsystem för inledning av kylvatten, tunnlar för utsläpp av uppvärmt kylvatten, hamnar, vägar, kraftledningar osv. – leder till en omfattande omgörning av kustlandskapet.
En grundläggande princip bör därför vara att inte tillåta anläggandet av kärnkraftverk vid fler platser än vad som är absolut nödvändigt (vår fetstil, red anmärkning). Samtidigt är det oerhört viktigt, precis som promemorian framhåller, att Sverige bygger ut elsystemet, särskilt för att möta det ökade behovet av elektrifiering av fordonsflottan och andra gamla och nya energikrävande sektorer.”
Man menar också att det inte är klarlagt i promemorian om det verkligen finns behov av att exploatera nya platser istället för att bygga de nya reaktorer som behövs på orter med redan existerande kärnkraftverk.
”Existerande kärnkraftsplatser erbjuder fördelar i fråga om redan etablerad infrastruktur i form av hamnar, vägar, kraftledningar m.m. Internationellt är det, av just dessa skäl, ytterst ovanligt att på 2000-talet bygga ny kärnkraft på helt nya platser. Trenden är så gott som överallt (Sydkorea, USA, Frankrike, Finland, Storbritannien, Ryssland o.s.v.) att utöka antalet reaktorer på redan befintliga platser.
Promemorian ger ingen förklaring till varför Sverige bör avvika från internationell praxis i detta hänseende.”
Utöver bristande motiveringar i förslaget, menar KTH också att konsekvenserna inte utretts tillräckligt.
”…konsekvensbeskrivningen behöver utvecklas innan man fattar stora omfattande beslut om att principiellt tillåta nybyggnation av kärnkraftverk inom helt nya geografiska områden.”
Här finns KTH:s remissvar tillsammans med övriga remissinstanser svar.