Det känns som att ingenting ont kan leta sig in här. Men så ser jag artiklarna om planerna att bygga kärnkraftverk i Valdemarsvik. Det är som att någon häller ut en svart giftig sörja över de kala klipporna. Vem vill vara här då?
Så skriver Marina Mannbrink Lind i en krönika om kärnkraften som hotar Gryts skärgård.
”Min farfar var fiskare i gryts skärgård när jag var liten. Min pappa har kvar ön, men vi bor inte där året om numera. Jag är starkt emot ett kärnkraftverk i Valdemarsvik!”
Det säger Marina Mannbrink Lind, som bor i Vaxholm men tillbringar mycket av sin lediga tid i Gryts skärgård, där hon har sina rötter. Hon frilansar som krönikör/skribent i olika tidningar.
Marinas krönika: Jorden vi ärvde
Var är din fristad? Platsen som du alltid blir lugn av? Platsen som du har närmast hjärtat? Mitt svar blir alltid Gryts skärgård.
Jag har skrivit flera krönikor om Gryts skärgård. Om svalorna, om ekarna som jag brukar krama när jag kommer fram till ön. Om doften av hav, horisonten, tången, martallarna, havsörnen och maneterna i havet. Tryggheten ute på min farmor och farfars ö när jag var liten. Känslan av att inget har förändrats, här är allt som det alltid varit och det gör mig otroligt lycklig och lugn.
Ute på ön går jag på samma stigar som jag gått på som barn, badar från samma klippor som då. Ska jag visualisera en plats som gör mig lugn så ligger jag ofta på de där klipporna, eller så ligger jag i havet. Ibland trängs jag i vattnet med maneterna som kommer i grupp, de är lena och mjuka mot min hud. En havsörn som jag inbillar mig är min sedan länge bortgångne farfar, cirkulerar ofta över mig där jag ligger i havet på rygg och jag njuter av lyxen att få vara här. Det känns som att ingenting ont kan leta sig in här.
Men så ser jag artiklarna om planerna att bygga kärnkraftverk i Valdemarsvik. Det är som att någon häller ut en svart giftig sörja över de kala klipporna. Vem vill vara här då? För det påverkar ju inte bara mig, jag tänker främst på djurlivet och naturen, och på er som lever där.
Ska allt det vackra överskuggas av ett kärnkraftverk i viken? Ska jag vara rädd att bada i det klara vattnet med sikt långt ner bland tången? Kommer vi se kärnkraftverket från ön? Ett tungt dimtäcke breder ut sig över viken när jag visualiserar ett kärnkraftverk mitt i min fristad.
Vad hade farfar sagt? Farfar som var fiskare i Gryts skärgård under åren 1940–1990. Ett kärnkraftverk slukar ofantliga mängder havsvatten och tar med sig både fisk och andra havsdjur. Samtidigt som havsvattnet värms upp flera grader av vattnet från kärnkraftverket, det låter inte som det gynnar vare sig fiskare eller fiskarna det allra minsta? För att inte tala om algblomningen som kan öka av de varmare temperaturerna i havet.
Låt Gryts skärgård fortsätta vara allas vår fristad, både människornas, djurens och naturens. Det vill jag lämna efter mig.
Kommer vi att utsättas av strålning från kärnkraftverket? Ska vi behöva ha jodtabletter hemma? Tänk tid. Uran är aktivt, och det utbrända bränslet ska isoleras och slutförvaras i över 100 000 år innan radioaktiviteten har klingat av. Det är hisnande att tänka – 100 000 år! Är det en jord vi vill lämna efter oss till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn?
Jag tänker på alla som bor i Valdemarsvik, och på de som bedriver verksamhet här; Paret med stugorna på Bokö, lantbrukarna i Lilla Syltvik och Vittvik. Vad kommer hända med deras och många andras verksamheter? De är bara några av dem som drabbas. För inte vill väl någon turist semestra vid ett kärnkraftverk? Men framför allt tänker jag på miljön.
Jag läser i miljöbalken, har vi det inte svart på vitt där? Det står att det inte är tillåtet att bygga ny kärnkraft i obrutna kustområden. Jag läser även om Natura 2000, ett ekologiskt nätverk av värdefulla naturområden inom EU, på Länsstyrelsens hemsida:
”Natura 2000-området Sankt Anna och Gryts skärgårdar är ett stort område bestående av en lång rad delområden som omfattar fem naturreservat och merparten av skärgårdens fågel- och sälskyddsområden. Sankt Anna och Gryts skärgårdar består av en mängd öar och skär. Många av dessa ingår i befintliga naturreservat eller i fågelskyddsområden. Det är inte många kustområden i världen som kan mäta sig med den unika skärgården som finns i Östersjön.”
Ska vi då anlägga ett kärnkraftverk där? Det är inte något avtryck jag vill lämna efter mig. Jag tycker svaret är solklart: Nej till kärnkraft i Valdemarsvik. Men ändå ska frågan drivas vidare. Låt Gryts skärgård fortsätta vara allas vår fristad, både människornas, djurens och naturens. Det vill jag lämna efter mig.