Familjen Wrede: ”Det här är affärstänk, inte miljötänk, det luktar illa redan där”

Jag träffar Madeleine och Örjan Wrede och deras tre barn Lukas, Sara och David en av de varmaste dagarna i juli. Vi sitter under den stora lönnen som vänligt skuggar oss på Lilla Syltviks gårdsplan. Platsen har varit i familjens ägo nästan sedan 1901 då Amandus Langström och hans hustru Selma köpte gården.

Sara har tagit på sig en lika vacker som varm folkdräkt som kommer från Gryt och hon berättar med rosor på kinderna att hon och hennes bröder är 5:e generationen på Lilla Syltvik.

Örjan har nyligen läst Kärnfull Nexts ansökan och han beskriver den som häpnadsväckande tunn och med fler frågor än svar.

”Kärnfull Next har så lite erfarenhet om vi jämför med andra aktörer. Min mardröm är att projektet med ett kärnkraftverk påbörjas och sedan misslyckas och blir en halvklar industritomt.”

Säljer drömmar

Lukas tar vid: Ett kärnkraftverk är bland det svåraste som finns att bygga. Det känns verkligen osäkert att lägga det i händerna på ett företag som aldrig har gjort det innan. Det känns mest som om de vill tjäna pengar genom att sälja drömmar som inte håller vatten.

”Den enda förutsättningen som finns här är en villig markägare”, säger Madeleine.

”Ja, det här löftet om utveckling känns ogenomtänkt. Kärnfull Next är ett bolag som inte gjort något och saknar riktig kompetens, de döljer allt med ett leende och ambition”, säger David. Av 340 SMR i världen står en snart klart.

Han förstår fascinationen med kärnkraft, men för att nå miljömålen räcker det inte att bara satsa på kärnkraft, anser han. Det tar lång tid att bygga ny kärnkraft och miljövinsterna visar sig inte förrän kanske 2050. David ser ett företag som hellre bygger kapital än ett kärnkraftverk.

”Det här är affärstänk, inte miljötänk, det luktar illa redan där. Det ligger inte i bygdens bästa och inte heller i Sveriges bästa eftersom det skulle kosta skattebetalarna så mycket extra att bygga på en sådan här plats där det saknas infrastruktur”, anser David.

”Många som förespråkar kärnkraft här påpekar gärna att platsen pekats ut som intressant tidigare, men det är ju väldigt viktigt att komma ihåg att platsen sedan valdes bort, det har utretts och lagts ner.”

Lukas  berättar om hur Vattenfall exproprierade området på 1960-talet och hela gården försvann ur familjens ägo. Efter att platsen sedan valts bort som industritomt kunde familjen köpa tillbaka huset på Lilla Syltvik.

Många som förespråkar kärnkraft här påpekar gärna att platsen pekats ut som intressant tidigare, men det är ju väldigt viktigt att komma ihåg att platsen sedan valdes bort, det har utretts och lagts ner. Det vore ju fantastiskt om Carp (som äger marken idag) kunde få en annan idé än kärnkraft på den här platsen och utveckla den till något bra, då skulle han kunna bli en lokal hjälte istället!

”Andra kärnkraftsförespråkare jämför felaktigt Valdemarsvik med Oskarshamn. I Oskarshamn ligger kärnkraftverket flera mil utanför tätorten ute vid öppet hav. Här skulle det hamna mitt i den smala Valdemarsviken”, säger Madeleine.

Okänt för många

”Ett kärnkraftverk skulle begrava den här fantastiska platsen. Jag vill att fler ska få chansen att uppleva Valdemarsviken”. säger Sara. Hon vill se fler satsningar på naturupplevelser och turism. Hon har tagit kontakt med Svenska Turistföreningen för att tipsa om kommunen och Ostkustens enda fjord.

Sara har även varit med och delat ut information i Valdemarsviks centrum. Hon har även pratat med besökare på husbilsparkeringen som blivit utsedd till en av de bästa i Sverige. Hon förvånas av att många människor hon möter inte vet om planerna på en kärnkraftsetablering här.

Örjan som tillbringar mycket tid på Lilla Syltvik nu när han gått i pension funderar på vart staketet kommer att gå. Kommer vi bli som grindvakt? Han undrar hur Länsstyrelsen ska kunna göra en bra anläggningsplan på Kärnfull Nexts undermåliga ansökan.

”Hur ska invånarna kunna ta ställning i en folkomröstning när inte ens politikerna kan?”

”Kommunen säger att de saknar underlag, Det får ju inte bli ett nytt Northvolt. Det är såklart svårt för kommunen att ta ställning när det är så otydligt vem som ska betala vad”, säger Lukas.

”Hur ska invånarna kunna ta ställning i en folkomröstning när inte ens politikerna kan?”, frågar sig Madeleine.

”Politikerna som sitter i styret borde säga nej innan det kostar ännu mer”, tycker Sara.

Farlig inställning

Örjan tar upp problematiken med människor som säger “Det där med kärnkraften – det blir ingenting! Det behöver ni inte lägga er tid på!” Han tycker att den inställningen är både bekväm och farlig.

”Ett kärnkraftverk skulle förstöra miljön enormt härute. Det pratas om arbetstillfällen, men för vem?”, säger Madeleine. Det känns som att Kärnfull Next siktar in sig på kommuner med svag ekonomi och sedan lovar stort, utan att ha något bra underlag. Ansökan är tunn och de fyller i hålen allt eftersom. Det känns inte genomtänkt från början. Sedan tänker jag på vattenbristen som redan nu gör sig påmind. Hur ska det gå om detta vansinniga projekt dras igång?

”Drifttiden på ett kärnkraftverk är 40-50 år. Vad händer med den här platsen sen? Den kommer att vara förstörd för en mycket lång tid framåt. Vi måste våga tänka långsiktigt. Det kommer fler generationer”, säger Madeleine.

När delar av familjen går in i huset för att ordna lunch sitter Sara och Lukas kvar i soffan under lönnen och småpratar. Den här platsen är magisk för oss, och några av våra tidigaste minnen är just härifrån, berättar de för mig.

Framtiden är oskriven, men vi hoppas att fler barn ska få njuta av skuggan under eken och skapa fina minnen på den här platsen.

Text och foto: Mika Liffner