Det kan låta klokt, men problemet är att detta handlingsalternativ inte finns

Det håller inte att hänvisa till fler utredningar – säg tydligt ja eller nej till kärnkraft i Valdemarsvik. Det hävdar föreningen Nej till kärnkraft i Valdemarsvik i den här debattartikeln, som föreningen försökt få publicerad i Norrköpings Tidningar utan att lyckas. Vi publicerar den nu istället på hemsidan.

Frågan om kärnkraft i Valdemarsvik fortsätter att engagera. Processen har kommit dithän att länsstyrelsen arbetar med en anläggningsplan och strategisk miljöbedömning för ett storskaligt kärnkraftverk på Målma invid Valdemarsviken. Arbetet ska vara klart den 31 december. Därefter väntas regeringens principbeslut. Kommunpolitikerna behöver säga sitt senast i samband med detta. Med kort tid fram till valet behöver alla partier tydligt säga ja eller nej till kärnkraftsprojektet så att väljarna vet var de röstar på.

De flesta partier har redan bestämt sig, men företrädare för M och KD har i insändare i NT under sommaren och även i intervjuer och utfrågningar hänvisat till behov av ytterligare utredningar. Det kan låta klokt, men problemet är att detta handlingsalternativ inte finns, vilket alla lokalpolitiker i kommunen rimligen borde veta. Poängen med den nya tillståndsprocessen är att regeringen och kommunen måste ta ställning innan mer omfattande utredningar görs, utifrån syftet att skapa ”ökad förutsebarhet och trygghet” för sökande företag och ge ”goda förutsättningar för både befintliga och nya aktörer på området” (Prop. 2025/26:171, s. 30).

Noteras bör att den tidigare tillståndsprocessen, där alla utredningar görs före kommunens ställningstagande, fortfarande hade kunnat användas. Men i Valdemarsvik har det sökande företaget valt den nya processen, som försätter kommunen i ett knivigt läge. Mer omfattande utredningar och prövningar kommer göras endast om kommunen först säger ja. Kruxet är att kommunen då inte kommer ha möjlighet att stoppa kärnkraftsprojektet eftersom ett ja är bindande i fem år (SFS 2026:585).

Men länsstyrelsens anläggningsplan då, kommer inte den ge all den information som efterfrågas? Nej, så är inte fallet. Anläggningsplanen ska visa hur många kärntekniska anläggningar som får uppföras, var de får lokaliseras, vilket område som behöver tas i anspråk och säkerställa att bestämmelser om hushållning med mark och vatten följs. Allt detta är viktig information. Men att anläggningsplanen ska göras baserat på det sökande företagets ansökan innebär problem, då denna saknar konkret information om ett flertal avgörande saker såsom intag och utsläpp av kylvatten, hantering och lagring av kärnavfall, dragning av kraftledningar och vägar, skyddsområdets storlek, omfattning och placering av en ny industrihamn m m. Ansökan uppfyller inte ens lagens tydliga krav. Brister har påtalats av Strålsäkerhetsmyndigheten. Det lär fortsatt finnas många frågor av stor lokal betydelse som anläggningsplanen inte kan besvara.

Sammantaget konstaterar vi att:

  1. Fördjupade analyser av ett flertal för kommunen centrala frågor kommer inte finnas när kommunen behöver fatta sitt beslut.
  2. Även om ytterligare utredningar hade kunnat ge vissa svar, så kan inte allt besvaras i detalj i förväg. Att det skulle handla om stora konsekvenser för vattnet i viken, kustmiljön, växt- och djurliv, buller och landskapsbild är dock uppenbart.
  3. Kärnkraftsfrågan handlar dessutom inte bara om fakta utan även om olika intressen, värderingar och visioner för kommunens framtid. Detta kräver ställningstaganden som grundas i ett politiskt omdöme, som beaktar även osäkerhet och etiska frågor.

Slutsatsen är att det inte håller att i nuläget hänvisa till fler utredningar. Kommunen behöver ta ställning utifrån den kunskap som finns just nu. Väljarna har rätt att få veta vad de röstar på när de går till val den 13 september.

För Föreningen Nej till kärnkraft i Valdemarsvik
Johnny Gliving, Birgitta Hellman Magnusson, Björn Horgby, Björn Ingelgård, Karolina Isaksson, Mika Liffner och Nils Schirren

Foto: Anders Magnusson