Repliken är skriven av föreningens styrelse och är ett svar på en ledare i Norrköpings Tidningar.

Norrköpings Tidningar 2026-07-13
Replik: Bristerna i kärnkraftsansökan kan inte avfärdas

Föreningen Nej till kärnkraft i Valdemarsvik inkommer med en replik på ”Kärnkraftsnyheterna är ett kvitto på regeringens energipolitik” (6/7). Gustav Boëthius svarar direkt.

Att NT:s ledarsida har ett gott öga till idén om kärnkraft i Valdemarsvik är känt sedan länge. Ändå förvånas vi över hur lättvindigt Gustav Boëthius förhåller sig till de brister som Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) påvisar i Kärnfull Nexts/Refirm Målma AB:s ansökan om att få bygga ett kärnkraftverk på Målma vid Valdemarsviken. 

Några saker som lyfts i SSM:s yttrande är att: 

  • Ansökan har brister i redovisningen av beredskaps- och planeringszoner och planerade skyddsåtgärder.
  • Det saknas tillräcklig geografisk information för att bedöma om och hur den inre och yttre beredskapszonen kan utrymmas vid en ev. olycka.
  • Det saknas information om hur använt kärnbränsle och kärnavfall ska hanteras, och om hur nödvändig kompetens om detta ska säkras.
  • Ansökan visar inte att det finns förutsättningar att omhänderta kärnämne och kärnavfall.

Underkännande

Statliga myndigheter är inte kända för att använda kraftuttryck. När SSM konstaterar att regeringen behöver ta ställning till ”om detta är en rimlig nivå för en ansökan” och att ”en del av de uppgifter som lämnas i ansökan och påverkar projektets vägval är bristfälliga och i vissa fall felaktiga” är det så nära ett underkännande som man kan komma. 

Att SSM inte dömer ut platsen ur beredskapsperspektiv används av Boëthius som argument för att den vore lämplig. Han skriver även att den ansågs vara det redan på 1970-talet. Låt oss påminna om två saker: 1) beredskap är bara en av många aspekter som ska beaktas, 2) de utredningar som gjordes på 1970-talet visade att andra platser var bättre.

”Vad det handlar om är omflyttning av risk från företag och investerare till skattebetalare i allmänhet och lokalinvånare i synnerhet.”

Att Målma inte är en lämplig plats för ett stort kärnkraftverk torde vara uppenbart för de flesta som har varit i Valdemarsvik och Gryts skärgård. Det handlar om oexploaterad jordbruks- och skärgårdsmiljö vid en trång havsvik. Uppvärmt kylvatten skulle skada den marina miljön. Ett kärnkraftverk med tillhörande vägar, industrihamn, kraftledningsgator m m skulle stöpa om hela landskapet.

Boëthius menar att en fördel med den nya tillståndsprocessen är att investerare får ”ett tidigt strategiskt ställningstagande” och att ”företag slipper lägga hundratals miljoner på ett projekt som sedan avslås”. Men de totala riskerna försvinner inte. Vad det handlar om är omflyttning av risk från företag och investerare till skattebetalare i allmänhet och lokalinvånare i synnerhet. Skillnaden jämfört med den ordinarie tillståndsprocessen, som företaget har valt att inte tillämpa, är att kommunen tvingas ta ställning innan några fördjupade utredningar har gjorts. Förfarandet försätter inte minst små kommuner i ett svårt läge då de inte har egna utredningsresurser. 

Släpp prestigen

Vår förening samlar människor med olika partisympatier och olika åsikter om kärnkraft i sig. Vi förenas av en stark känsla för Valdemarsvik och skärgården och övertygelsen om att ett stort kärnkraftverk inte är en bra väg framåt för kommunen. När nu även statens strålsäkerhetsmyndighet utifrån sin expertis klargör att den aktuella ansökan har stora brister är det dags för fler att släppa den partipolitiska prestigen och se problemen med idén om ett stort kärnkraftverk i känslig skärgårdsmiljö. Varför ska små kommuner tvingas in i riskfyllda industriprojekt där de enda ”säkra” vinsterna hamnar hos företagen medan de största riskerna får bäras lokalt, av människor och miljö? Den enda rimliga slutsatsen är att säga nej till kärnkraft i Valdemarsvik!

Föreningen Nej till Kärnkraft i Valdemarsvik, genom Johnny Gliving, Björn Horgby, Björn Ingelgård, Birgitta Hellman Magnusson, Karolina Isaksson, Mika Liffner, Nils Schirren