Företaget Kärnfull Next fick nyligen skarp kritik från Strålsäkerhetsmyndigheten gällande företagets ansökan om godkännande av kärnteknisk anläggning i Valdemarsvik, alltså ett kärnkraftverk på fastigheten Målma 4:9 vid Valdemarsviken. Kritiken handlade bland annat om att ansökan inte visar att det finns förutsättningar att ta hand om kärnbränsle och kärnavfall.
Nu har företaget skickat in en komplettering till sin ansökan och där framgår det tydligt det vi och många andra redan påpekat – att transport av vissa typer av kärnbränsle behöver ske via fartyg. Det enda sätt detta kan göras på i Sverige är via SKB:s fartyg M/S Sigrid, ett nästan 100 meter långt och 18,6 meter brett fartyg som därmed ska samsas med fritidsbåtar, kajaker och andra som rör sig på viken.
De tyngsta transporterna av kärnavfall lär ske via hamn
Kärnfull Next skriver i sin komplettering att lågaktivt avfall planeras transporteras på vägar medan medel- och högaktivt avfall troligen sker via fartyg. Såhär skriver de i sin komplettering till ansökan:
”För tyngre transporter av ILW och HLW [medelaktivt och högaktivt avfall], där behållarna kan väga över hundra ton, har ansökan beskrivit att projektet utreder möjligheten att etablera en RoRo-kaj (Roll-on/Roll-off), vilket möjliggör effektiv lastning och lossning med modulfordon och specialtrailers. Konceptet motsvarar befintliga lösningar vid Ringhals hamn och Studsviks industriområde, där liknande infrastruktur idag används som komplement till vägtransporter.”
Värt att notera att tidigare ansökan alltså inte innehållit denna precisering, kanske för att man vill undvika allt för mycket uppmärksamhet kring denna lösning. Tidigare har man formulerat att behovet av en hamn är osäkert och behöver utredas.
Utöver trafiken med M/S Sigrid så bör man räkna med annan tung fartygstrafik till och från platsen under byggtiden. I Vattenfalls samrådsunderlag kring de eventuella nya reaktorerna som ska byggas vid Ringhals, räknar man med upp till 1200 fartygsanlöp per år, eller 2-3 per dag, under den mest intensiva byggperioden. Och detta med fartyg som är mellan 100 och 125 meter långa.
”Hamnområdets totala utbredning i vatten inkluderat vågbrytare, kaj, hamnplan och hamnbassäng med vändzon uppskattas till cirka 8,5 hektar. Hamnen kommer dimensioneras för fartyg med en längd på omkring 100–125 meter.” – Underlag för avgränsningssamråd, Ringhals, Vattenfall
En hamn i anslutning till kärnkraftverket lär få konsekvenser för båttrafiken i den smala Valdemarsviken. Det kommer att behövas en fysisk avspärrning runt hamnen eftersom den ingår i skyddsobjektet, men utformningen är idag inte specificerad. Vidare kommer själva byggandet av hamnen ske genom utfyllnad och utläggning av stenmaterial, betongelement och betongkasuner. Detta tillsammans med pålning, muddring och sprängning samt efterföljande tung fartygstrafik skulle få stora effekter både på den marina miljön i Valdemarsviken och på den visuella upplevelsen att ta sig in i och ut från Valdemarsvik.
Stora fartyg trafikerar inte Valdemarsviken idag
Hundra meter långa fartyg trafikerar idag inte Valdemarsviken, därför att de inte kan passera in förbi den undervattenströskel cirka åtta kilometer från tätorten (nära Krogsmåla) – eftersom vattendjupet inte tillåter det. Det blir en enorm skillnad för fritidsbåtar att möta M/S Sigrid ute på vattnet och dessutom lär farledens bredd begränsas kraftigt vid kärnkraftverket och hamnen på grund av skyddsavspärrningar.
Nedan visas en skiss föreningen tagit fram kring var en hamnanläggning troligtvis kan placeras (punkt 12).
